Jag har börjat att skriva detta inlägg så många gånger men jag vet inte vad jag ska fylla det med. Jag behöver vräka ur mig alla känslor, alla tankar och all skit.

Det finns inte ord för att beskriva hur dåligt jag mår i perioder. Självhatet bara växer för varje ord jag yttrar,för varje misstag befästs det starkare tills jag inte längre känner igen mig själv.

Ibland är jag bland molnen och ingen jävel kan ta ner mig för att sedan djupdyka till den djupaste havsgraven.

Jag måste någonstans hitta ett sätt att bekräfta mig själv och inte lyssna på andra. Eller iallafall faktiskt ta åt mig av allt det fina folk faktiskt säger.

Jag står inför ett allt för svårt val. Jag har fått en lägenhet i Silverdalen. Fördelen är att det är mycket närmre familjen. En nära släkting har cancer och troligtvis kommer de inte kunna göra något åt den. Dagar,veckor eller månader? Läkarna har ingen aning om hur lång tid det är kvar.

Samtidigt ser jag en ljusare framtid i Västervik än tidigare. Känns som om jag faktiskt börjat få fler vänner etc. Men det kommer inte att bli samma sak efter min finaste isabelle har flyttat. Utomstående har kanske mest sett våra tjafs och all frustration en så nära relation lett till men god vad jag älskar henne min fina bff ❤️

Men mina fina syskon. Jag vill vara en större del av deras liv. Mina syskon är verkligen de viktigaste relationerna i mitt liv och det finns INGET jag inte skulle göra för dem.

Fan jag vet inte…

Annonser