Det blir mycket inlägg om att jag inte mår bra nu men det är så skönt att ha någonstans att få skriva av mig alla tankar jag har. 

Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Har ett möte med arbete och kompetens på måndag men är hundra på att min kontaktperson inte lyckats fixa något. Livet släpar sig fram och jag känner mig kass för hur långsamt mitt liv går. Jag är livrädd för kraven och att misslyckas. Jag kommer inte loss och det känns som om jag har lera upp till knäna. 

Sveket svider som fan och din frånvaro bränner. Trodde att du alltid skulle finnas här men det var bara tomma ord. Du lovade,  du svor på att du inte skulle försvinna men var är du nu?! Jag såg upp till dig,  alla otaliga gånger jag stått upp för dig och nu känns det som om du lämnar mig kvar i smutsen. I mer än halva min livstid har jag ovillkorligt älskat dig som bara ett barn kan trots all skit. Jag förstår inte. 

Annonser