Life 😍

Fan börjar känna mig back on track igen! Jul och mellandagarna har läkt mig ordentligt och jag inser hur lite jag underskattat människorna runt mig. Jag har verkligen de finaste vännerna och jag tror verkligen att jag visar det för lite.

ingenting kan stoppa mig nu
för jag står kvar efter allt som hänt och fast det känns så tog jag mig upp igen för att visa dom vem fan jag är

Jag har alltid så svårt att veta vad jag ska skriva här när jag mår bättre. Han är borta ur mitt liv och det känns fett ovant men jag är klar med att sörja nu. Jag väljer positivitet och jag vägrar att se tillbaka. 

Testade nyårssminket oxå och gav det 3/5. Var är min fina lillasyster när jag behöver henne?! Jag känner mig i alla fall nöjd med mitt nya lipbalm 👌

I’m such a fool

Jag förstår nu sötnos hur lite vår tid betydde, hur lätt jag är att kasta bort. Jag var bara ett tidsfördriv och du tycker det är okej men vet du vad? Det är det inte! 

Jag går sönder inombords och du lever som vanligt. Livet är fucking orättvist. 

161214

Baby jag har fel
Du kommer aldrig hem
Jag har gått från väldigt kär till obegripligt ensam
Baby gör mig hel
Jag kommer alltid vara den
Som har gått från väldigt kär till obegripligt ensam

Knäckt

Jag känner mig som en junkie på avtändning. Just one more fix. Just one tiny tiny. Min livslust är bortblåst och jag vill ingenting. Jag kan inte sluta gråta och allt gör ont. Jag känner mig så sjukt trasig. Självskadeimpulserna är på topp men än står jag upp.  Jag tänker inte falla för dem. Blir det värre får jag väl ge upp och gå till psykakuten. 

Strimmor, ge mig en dröm att försaka
Jag behöver en stilla hamn
Och ge mig ett fel som jag kan rätta till
och ett annat efternamn
Strimmor, hur många gånger ska våren
kunna drabba dig om igen,
och ljuga dom vackra historierna
om den stora kärleken
Du och jag i strimmorna
Vi är sargade människor som tror,
vänd dig inte om

Insikter som bränner

Jag har nått många insikter idag och de flesta svider. Jag insåg hur sjukt skev självbild jag har. Jag underskattar mig själv och dags att ändra på det och ge mig ett äkta värde igen som den starka person jag är! 

Second of all insåg jag hur jävla ensam jag alltid känner mig oavsett hur många människor jag omger mig med. Det känns som om jag har ett hål inombords som bara växer och ingen lyckas fylla det. 
För det tredje har jag insett att för att kunna börja må bra igen måste jag släppa något av det bästa i mitt liv fritt. Jag måste kunna sätta värde i mig själv att jag förtjänar att må bra  och med tanke på min uppväxt är det inte konstigt att jag inte anser att jag förtjänar att bli älskad för just den jag är. Denna insikt är lätt den smärtsammaste men det enda förutom kiwi jag älskar mer än honom är mig själv! 

Min underbara clara som knappt behöver yttra en mening för att bryta mina murar och för en gångs skull låter jag henne ❤️

Fan

Det blir mycket inlägg om att jag inte mår bra nu men det är så skönt att ha någonstans att få skriva av mig alla tankar jag har. 

Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Har ett möte med arbete och kompetens på måndag men är hundra på att min kontaktperson inte lyckats fixa något. Livet släpar sig fram och jag känner mig kass för hur långsamt mitt liv går. Jag är livrädd för kraven och att misslyckas. Jag kommer inte loss och det känns som om jag har lera upp till knäna. 

Sveket svider som fan och din frånvaro bränner. Trodde att du alltid skulle finnas här men det var bara tomma ord. Du lovade,  du svor på att du inte skulle försvinna men var är du nu?! Jag såg upp till dig,  alla otaliga gånger jag stått upp för dig och nu känns det som om du lämnar mig kvar i smutsen. I mer än halva min livstid har jag ovillkorligt älskat dig som bara ett barn kan trots all skit. Jag förstår inte. 

För dig

Jag är så trött på alla mail och koder
Jag vill ha dig här på riktigt inatt
Och suga liv ur din halspulsåder

Livet spinner på men jag får inget grepp. Ibland är det så bra men plötsligt faller allt och jag står där och gapar. Jag lär mig aldrig men han är mitt rus, mitt heroin.

Jag är hög nu sen den dagen när du kom
Ja, jag är hög nu och kan inte somna om
Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång
Med dig, med dig, med dig

Kiwi mår iallafall bättre. Hon äter och markerar bättre. I helgen ska vi på specialsökskurs och jag känner mig förväntasfull.

120216

Jag pendlar mellan mitt vanliga jag och att inte veta hur jag ska känna, tänka eller agera. Jag vet inte ens vad jag ska skriva just nu men det blir nog inget cheerful inlägg iallafall.

Letting it get to you. You know what that’s called? Being alive. Best thing there is. Being alive right now is all that counts

Kiwi har troligtvis ont i vänster bak igen och jag har ingen aning om det kommer vara långvarigt. Hon har mått så sjukt mycket bättre detta år då hon varit steriliserad och det har varit så problemfritt så detta känns som ett extremt bakslag. Borde fattat direkt när hon inte markerade i söndags att något var fel.
Känns lite skumt dock att hon är förutom att inte vilja söka pigg på promenader och leker med Sherlock som om hon vore fullt frisk. Det är ju tyvärr bara att låta henne vila och avakta ett tag till. Jag har redan röntgat igenom henne så många gånger tidigare och de har aldrig hittat några fel.

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
När Du ser på ”lilla mig”
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon
Som en svår och jobbig grej

Du är helt otrolig så lysande klar
när allting är som mörkrast visar du mig vart jag ska
Ja du é helt otrolig

Mina nya tröjor är awesome!!!

så perfekt feministiskt!