Ångesten kommer ibland krypande och lägger sig över mig som en kall blöt handduk. Jag vet inte vart jag ska och det känns… hopplöst? Som att jag är vilse i en labyrint utan utgångar.

Jag avundas religiösa människor för deras naiva tilltro till att någon annan ska rädda dem, så verklighetsfrånvänt och korkat. Jag önskar att jag kunde blunda för verkligheten, blir man lyckligare då?

Vad vill jag göra i framtiden? Vem vill jag vara då? Alla dessa frågor men jag får inga svar

15129491_10154743810894500_176315995864941085_o

Annonser