palla.

Ta mig nån annanstans
Få mig att känna nåt igen
För inuti skallen min är det som snöblandat regn
Så ta mig nån annanstans
Innan jag tappar bort mig själv
Jag vill inte stanna här
Kan du visa mig en annan väg hem?
Kan du visa mig en annan väg hem?

Fast med någon jag hatar

Mitt liv rinner mig ur händerna. Jag har ingen kontroll över något. Jag hatar mig själv mer än någonsin för att jag låter allt krascha. Jag vill aldrig mer låta folk komma nära. Jag är en tickande bomb som bränner allt jag rör vid. Fan. Känner mig fast i mig själv. Fast med någon jag hatar tills jag dör. Jag är imponerad över att folk orkar så länge som de gör. 

tw extremt gullande och självskadeimpulser

När jag var ung och oskyldig typ… 16 år så hade jag ett par crushar på killar jag av olika anledningar fann attraktiva. Ni vet den där känslan när man möter den där speciella i koridoren och man kan inte låta bli att le för sig själv och känna att honom vill jag lära känna bättre? Kanske bara är jag men har upplevt detta exakt två gånger i första året på gymnasiet, två killar. Min successrate på dessa dudes? 100%.
Jag vet egentligen inte hur jag har lyckats men på något sätt gjorde jag det! Det enda jag kan säga just nu är väl mest att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge för jag är så fruktansvärt jävla kär. Han är precis sådär underbar som man föreställde sig när man satt på tråkiga lektioner! Jag vet hur fucking patetiskt det låter men det är sanningen och av vad jag vet är det okej att säga den efter midnatt! INGEN annan har fått mig att lyssna på Håkan Hellström frivilligt tidigare! Proof enough!

Liver går annars upp och ned. Jag får jobba mycket med mig själv och känna mig värd något. Jag har dagar då jag nästan undviker speglar för att undvika att ens se mig själv. Jag upplevs ofta som ytlig och det kanske stämmer att jag värdesätter andra människor jag inte känner efter deras utseende. Kanske kan det se ut på utsidan som att jag tror att jag är skitsnygg och bättre än alla andra men ack så fel. Mina självskadeimpulser triggas mest av mitt utseende och mitt självhat. Att jag just finner mig skitful och värdelös och får lust att karva ur allt det fula ur mig. På måndag börjar jag dbt trots att jag inte haft aktiva fysiska självskadebeteenden på fem år minst men har vid flertalet tillfällen varit sjukt nära.

Just nu saknar jag de där sjukt blåa ögonen och hans läppar mot mina. Jag ska jobba imorgon och sen blir det att åka till bästa clara med finaste isabelle!taggad som fan på en tjejkväll med mina gäris!

 

jag får lixom ingen ordning

You gotta have the patience
and believe you’re gonna make it
gotta hold on

I know you’re tired of surviving
but you gotta keep on trying
gotta hold on

Detta är raderna som jag behöver just nu! Har tagit ett rejält steg bakåt i ångesten. Allt med Kiwi har nästan fått mig totalt golvad av stress. Jag dras med ett konstant illamående och jag vill bara ge upp.
Fan, jag vill bara kunna leva ett normalt jävla liv utan ångestmonstret som ständigt lägger snavben på all min framgång. Jag vill ha ett jobb och en normal jävla inkomst och kunna leva på något annat än fucking existensminimum!
Jag släpar på en ständig prestationsångest att leverera, att göra alla nöjda. Jag vill känna att jag duger och att just jag är behövd något jag väldigt sällan i livet känt. Jag är så fucking trött på att alltid behöva kämpa, att alltid var på vakt. Jag vet inte hur länge jag kommer orka.

Jag har litat på imorgon
såsom en troende tror.
Jag skulle gjort så annorlunda
om jag gick i andra skor

 

Tiden springer iväg! Det har varit ett par intensiva veckor med jobb, träning för både mig och hunden och väldigt trevligt umgänge!  Jag har knappt hunnit tänka, haha!

Hunden har skadat sin stackars svans. Jag vet helt ärligt talat inte vad som hände, jag och Hugo var ute och sprang med henne och när vi kom in igen blödde det ifrån svansen och två kotor på svanstippen var skalade från hud och vävnad. Efter mycket om och men fick vi tag i en bil och kunde åka in till Läckeby. Så satt vi där inne halva natten, jag Linn Hugo och kiwi. Vi lämnade kiwi där för operation dagen efter och var inte hemma förens halv sex dagen efter.
Operationen dagen efter gick bra och hon skrek av lycka när jag och Isabelle hämtade henne. Tratten är piss enligt Kiwa och hon har redan haft sönder två stycken. Hon tänker inte på var hon går och slår sönder dem mot vägghörn, kanter på bord, dörrkarmar etc.

Annars har jag gjort en jävla massa. Tränade specialsök en hel helg och sedan haft tjejkväll med alla utan en av mina fina gäris!  Säger nog alldeles för sällan hur mycket jag älskar mina vänner!

Jag har även roat mig med att plocka isär min mountainbike. Det började med att jag bara skulle laga punktering på bakdäcket men det slutade med att jag plockade bort framdäcket, sadeln, styret och framgaffeln men så är völ liver med ADHD i guess! Jag har dock fortfarande inte fått ihop den igen helt så det står mest och samlar damm i mitt rum just nu.

Denna helgen som var spenderade jag i Hultsfred. Blev bortskämd med massage, lagad mat och skumbad. Vi var även hos en av hugos kompisar och spelade det nya zelda-spelet som var väldigt nice! Vi uppfann en ”ny” maträtt bestående av pannkaka med banan och toblerone i som man lägger  i aliminiumfolie och slänger in i ugnen, helt fantastiskt gott!

Jag slutar aldrig förundras över hur underbar han är, jag kan verkligen vara mig själv och behöver inte hålla tillbaka något. Han ser mig och ger mig all bekräftelse jag behöver på att just jag duger. Im so happy!

Behövde nog träffa din motsats
som saknar allt du gav mig den dagen du tog plats

Du var dig själv och jag mig själv det är nog sagt
utan dig jag lämnar ödet oklart för mig
en dag ska det visa sig att du var den rätta

 

 

Bloggen har varit tyst ett tag som vanligt när jag mår bra! Jag har fullt upp eftersom jag börjat arbetsträna på hundhuset här i stan. Trivs verkligen jättebra och har skött praktiken helt fläckfritt vilket aldrig skett förut på tidigare platser. Kiwi tycker dock inte riktigt att  hunddagis är lika kul som mig! det är tråkigt att vara ensam och höra matte längre bort, det är tråkigt att vara ute och leka även om hon har vissa favoriter som hon kan racea ett tag med.

Här om dagen lyckades jag släpa med Isabelle och träna Kick ´n box. Det var helt sjukt jobbigt men vi överlevde faktiskt utan en mördande träningsvärk. Uppvärmningen var dock det mest påfrestande. Det var kul iallafall och jag kommer lätt vilja fortsätta! Det är helt perfekt sätt att få ta ut alla sina frustrationer på!

Jag har även lyckats få tag på ödlor igen! Leopardgeckos! världes mest chill ödlor. Spraya en gång om dagen fylla på mat och tömma bajs sedan sköter de i stort sätt sig själva alldeles utmärkt! Index och Pinkie har bott här i nästan en månad nu och de ömsar och skiter som de ska vilket är skönt eftersom leosar lätt blir förstoppade.

Sen finns det ju även han den där som tar upp en del av min tankeverksamhet. Han vars beröring får mig att ständigt vilja ha mer. Han som får mig att känna mig uppskattad och som får mig att uppskatta mig själv.

Jag satt på ett möte bland viktiga män
Dom sa: Du har inte hittat din marknad än
men skriv på för oss så kan vi snacka sen
Jag gick min väg och kom aldrig igen
Det är ett fritt liv

dsc_0401.jpg

 

 

im such a fool

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här. Finns det något att skriva? Jag känner mig mest tom. Från att laddat batterierna i hans famn till att känna mig orkeslös. Jag kollar på sleepless i seattle och jag relaterar som fan till huvudkaraktären. De flesta människor får bara en love of their life, jag har fått två. Jag tror aldrig att jag kommer älska på det viset igen.
Jag blir arg och besviken för att jag inte bara kan gå vidare emotionellt.  Varför kan jag bara inte kan skita i honom och faktiskt vara med någon som bryr sig på riktigt? Jag blir arg på honom för att han spatserar in i mitt liv igen efter denna tid som om inget hänt och är så absolut sitt underbara sig själv och inte ens tänker två gånger på hur jag kommer må efteråt. Inte ens frågar.
FAN. Jag hade verkligen inga förhoppningar eller ville något innan helgen och det har inte förändrats men jag känner mig lite irriterad och utnyttjad ändå. Jag ljuger för mig själv om jag skulle säga att jag inte vill ha honom i mitt liv men det är fan inte sunt det här. Jag klarar det inte och jag borde kapa bort honom helt men jag är förlamad.

 

Jag har blivit du

Jag försöker hitta luft att kunna andas men min mun smakar bara aska. Jag är uppe med mina tankar och allt bara snurrar. Jag vill bara kasta bort allt. Jag orkar inte tänka fast än det är allt jag kan ta mig för. Jag förlorar kontrollen och känner hur allt bubblar upp inom mig. 

Jag ljuger för mig själv om att It’s all good och skrattar åt mig själv. Vilken jävla tågkrasch jag är påväg mot. Kan redan nu känna doften av brända lik och ruttna lögner. 

Jag har svårt att se min egen del i allt och är  mest tom. Jag kan inte ta åt mig av allt det fina som sägs till mig, för nu är jag du. Den känslokalla aktören som läser ett manus medans insidan ekar. 

Frihet

Jag pendlar mellan en ständig känsla av att må så jävla bra och INGET kan ta ner mig från min fucking tron till att kräla i smutsen av självhat. Andras dömmande ord tar hårdare men smälter även lättare för de fina orden. Hur vill jag att mitt liv ska se ut? Att bryta normer tär som fan! Känns som om jag förlorat en av mina bästa vänner och det gör ont men har jag verkligen tid för dömmande blickar? Orkar jag ständigt försvara mig själv?

I wish that every human life might be pure transparent freedom.

Jag gav mig i kast idag att påbörja Simone de Beauvoir´s bok ”Det andra könet”. Sorgligt nog gick biblatanten ner och hämtade den dammigaste boken i magasinet. Borde inte fler vilja läsa denna feministiska bibel?

received_10154912769569500.jpeg

Ikväll får jag besök och jag måste nog duscha och fixa mig lite för den där extra kicken av snygghet! Just nu är mitt hår tovigt och jag luktar nog ganska instängt hehe.
Skönt att vara hemma, har varit väldigt mycket i Hultsfred sedan nyår och även om det varit jättetrevligt så är hemma alltid bäst.

dsc_0313.jpg

You’ll need courage because polyamorous relationships can be scary. Loving other people without a script is scary. Allowing the people you love to make their own choices without controlling them is scary. The kind of courage we’re talking about involves being willing to let go of guarantees – and love and trust your partners anyway.

Livet flyter på och det gör jag med. Har näsan över ytan och jag tror att jag är påväg någonstans. Lite suddigt fortfarande men jag andas och jag lever! Jag känner mig mer levande än på länge och det känns så bra! Jag omger mig med människor jag verkligen avgudar och skiter i normen.

Se dig själv och se dig omkring
Är det viktigt att jag bara är din
Kroppar möts
men det kommer först efter själens
Själens törst

Nackdelen med att vara poly är de stora förlusterna på vägen. Människor man verkligen tycker om som inte klarar av sättet man lever på och det svider som fan.
Sen ska man inte glömma de som är oförstående och försöker trycka in en i ledet av tvåsamhet, de som aldrig kommer förstå för de kan inte tänka utanför lådan.

Jag var aldrig som dom andra
Jag var konstig, annorlunda
Missförstådd, felbehandlad
Det fick mig o börja undra
Är det mig det är fel på?!
Eller är jag för äkta för er?!
Jag kan berätta för er…

Har slutat helt att ens, försöka passa in
Passa in
Platsa in